Fantomen på operan

Återsåg igår en kär gammal vän i musiksammanhang: The phantom of the opera! Den visades i Tv igår i filmversion. Den är ju bara så underbar. Såg den när den gick som teater här i Stockholm för många år sedan, och inte bara en gång utan två. Köpte skivan med musiken och stod ofta hemma och sjöng med. Hellre än bra får jag väl kanske säga... Jag är ingen Sarah Brightman eller Malena Ernman om man säger så. Musiken är så underbar och går genom märg och ben på mig, så jag satt som förtrollad igår kväll. Maken och hans kompis som var här på besök är inte riktigt lika förtjusta i opera/operett/musikal så de satt mest och skruvade på sig och gäspade. Va?! Hur kan man inte tycka om Fantomen på operan?!

"The phantom of the opera is here, inside my mind..."