söndag 24 maj 2009

Kan inte sluta tänka på Baby P...

Det är så himla ruskigt det här. Återigen plågas mina tankar av hur den stackars lille kraken hade det med sin mamma och sin styvpappa. Tankar jag plågar mig med är. fick han någonsin en kram, fick han någonsin skratta och leka, eller var hans tillvaro fylld av skräck och gråt, smärta och ångest? Förstå vilka plågor han måste ha haft på slutet innan han dog. Han dog tydligen pga andningssvårigheter efter misshandeln.

Människor som gör sådana saker ska man låsa in och kasta bort nyckeln. Mamman hade skrivit ett känslosamt brev där hon påstår sig ångra vad hon gjort och kommer att få leva med detta varje dag i resten av hennes liv. JA! Det får du göra, din förbaskade knäppskalle!! Hur kunde du bara låta ditt barn utsättas för detta? Från dig, du som är hans mor och ska stå för tryggheten i hans liv och som han litar mest på, och från din sambo?! Ni sviker honom och slår ihjäl honom? Hur är man funtad då? Inte alls enligt min åsikt.

Styvpappan har tydligen våldtagit en tvåårig flicka också till råga på allt. Då anser jag att man har förverkligat sin chans till ett drägligt liv. Jag är en ganska tolerant människa som tycker att människor han rätt till en andra chans, men den här mannen har definitivt inte det. Han ska snöpas och sedan låsas in på livstid!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/harda-straff-for-baby-ps-dod-1.871625

Tänker ofta på vad som står på hans gravsten:

Safe at last

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar