MR idag - en klaustrofobikers mardröm

Gjorde idag den illa emotsedda MR-undersökningen (magnetkamera) av mitt hjärta, och det var riktigt otäckt. Hu!! Man får ligga på en brits och den förs in i ett trångt "rör" där det knäpper och surrar och låter. Eftersom jag har en väl utvecklad klaustrofobi så hade jag god lust att bara vända om och gå därifrån när jag såg det trånga röret som jag skulle tillbringa närmsta 1,5 timmen! Jag fick nog en puls som vida översteg maxhastigheten på motorvägarna i Tyskland, och ett blodtryck som hotade spränga mina blodkärl.

Jag stålsatte mig dock, och den manlige sköterskan var helt FANTASTISK! Lugn och saklig och strök mig över pannan och håret flera gånger för att lugna ner mig. Vilket bemötande!

Jag fick Rix FM i lurar att lyssna på, och spändes fast i britsen vilket ytterligare ökade på min olustkänsla. Med tipset att blunda ringande i öronen (blandat med Rix-skvalet) så åkte jag slutligen in i röret. Paniken hotade ta över vid flera tillfällen och jag hade fullt sjå att hålla den stången.

Efter halva tiden fick jag komma ut och de skulle ge mig kontrast och ta mer bilder. Då var jag så skakis så jag hoppade på britsen över tanken att åka i det där röret igen, när jag fattade hur långt in jag faktiskt var. För att stå ut när jag låg därinne försökte jag föreställa mig att huvudet var alldeles vid "ingången". Sköterskan såg hur rädd jag var och erbjöd lite lugnande intravenöst som jag tacksamt tog emot. Effekten var momentan och jag blev lullig. Skönt. Nu kändes det helt plötsligt inte så skrämmande att åka in för nästa session. Det gick jättebra och jag höll till och med på att somna! :-)

Efteråt var jag lullig bra länge, men det har släppt nu. Nu är jag bara trött...